4. Han tänkte: »Vi måste skynda oss att sluta fred med dem innan han går samman med Alexander mot oss,
5. ty han kommer inte att glömma allt det onda som vi har gjort honom och hans bröder och hela folket.«
6. Han gav honom rätt att samla trupper, att tillverka vapen och att vara hans bundsförvant, och gisslan som fanns i borgen lovade han att lämna ut åt honom.
7. Jonatan begav sig då till Jerusalem och läste upp brevet för hela folket och för borgens besättning.
8. De greps av förfäran när de fick höra att kungen hade gett honom rätt att samla trupper.
9. Männen i borgen lämnade ut fångarna åt Jonatan, och han överlämnade dem åt deras föräldrar.
10. Jonatan slog sig ner i Jerusalem, och han började bygga upp staden och sätta den i stånd.
11. Han gav order till dem som utförde arbetena att stadsmurarna och anläggningarna kring Sionberget skulle byggas av huggen sten för att bli starkare. Och de gjorde som han hade sagt.
12. Men främlingarna i de fästningar som Bakchides hade satt i stånd tog till flykten.
13. Var och en lämnade sin vistelseort och gav sig i väg till sitt eget land.
14. Bara i Bet-Sur blev några kvar av dem som hade övergett lagen och buden; den platsen var deras tillflyktsort.
15. Kung Alexander fick höra om de löften Jonatan hade fått i Demetrios brev, och när han hörde berättas om de krig som han och hans bröder hade fört, om deras tappra bedrifter och om alla strapatser som de hade utstått,
16. tänkte han: »Kan vi någonsin finna den mannens like? Vi måste genast göra honom till vår vän och bundsförvant.«
17. Och han skrev ett brev och skickade det till honom. Det lydde så: