22. När Demetrios fick höra om dessa händelser blev han missmodig och frågade sig
23. hur han kunnat låta Alexander hinna före med att vinna judarnas vänskap och stöd.
24. Han föresatte sig att i sin tur skriva och vädja till dem med löften om privilegier och gåvor för att kunna få hjälp av dem som bundsförvanter.
25. Och han skickade dem följande brev:»Kung Demetrios hälsar det judiska folket.
26. Ni har hållit era fördrag med oss i helgd och visat er som trogna vänner utan något samröre med våra fiender, vilket vi med glädje har hört.
27. Fortsätt därför också nu med att visa oss trohet! Då skall vi belöna er väl för det ni gör för oss.
28. Vi skall lösa er från många pålagor och dessutom ge er gåvor.
29. Härmed löser och befriar jag er och alla judar från personliga skatter, från saltavgiften och från kransskatten.
30. Den tredjedel av spannmålen och den hälft av fruktskörden som jag har rätt att uppbära efterskänker jag: från och med i dag och allt framgent avstår jag från denna uppbörd i Judeen och i de tre distrikt som härmed överförs till dess område från Samarien och Galileen från denna dag och för all framtid.
31. Jerusalem förklarar jag för en helig stad, som med hela sitt område skall vara befriad från skatt, också på tiondet och tempelavgifterna.
32. Jag avstår också från min myndighet över borgen i Jerusalem och överlåter den åt översteprästen, som har att dit förlägga de män han själv utväljer att svara för dess bevakning.
33. Varje person av judisk härstamning som blivit krigsfånge och förts bort från Judeen till någon del av mitt rike friger jag härmed utan ersättning. Ingen får ta upp några avgifter från dem, inte heller avgifter för deras boskap.
34. Under alla högtider, sabbater, nymånadsfester och andra märkesdagar, och under tre dagar före och efter varje högtid skall alla judar i mitt rike vara fria från indrivning och betalning av skulder.