7. Vid sin död hade han regerat i tolv år.
8. Männen som stått Alexander närmast tog nu makten, var och en i sitt land.
9. De krönte sig alla till kungar efter hans död; detsamma gjorde deras efterkommande i många generationer, och de vållade mycket ont i världen.
10. Från deras stam utgick ett genomfördärvat skott: Antiochos Epifanes, kung Antiochos son, som hade varit gisslan i Rom. Han blev kung år 137, räknat från det grekiska väldets början.
11. Vid den tiden började somliga israeliter att överge lagen, och de lockade många med sig. De sade: »Låt oss närma oss hedningarna som bor omkring oss och sluta förbund med dem. Sedan vi avskilde oss från dem har många olyckor kommit över oss.«
12. Detta slags tal vann folkets gillande.
13. Några av dem reste på eget initiativ till kungen, och han gav dem rätt att följa hednisk lag och sed.
14. Sedan byggde de en idrottsanläggning i Jerusalem enligt hedningarnas bruk.
15. De skaffade sig förhud och avföll från det heliga förbundet. De beblandade sig med hedningarna och sålde sig till att göra det onda.
16. När Antiochos hade fått ett fast grepp om sitt rike började han sträva efter makten över Egypten för att få båda rikena under sitt herravälde.
17. Han bröt in i Egypten med stora truppstyrkor, med stridsvagnar och elefanter och med en väldig flotta.
18. Han gick i strid med Ptolemaios, som var kung i Egypten; Ptolemaios gav vika för honom och flydde, och det blev stort manfall.
19. Antiochos folk intog de befästa städerna i Egypten, och han plundrade landet.
20. Efter att ha besegrat egypterna återvände Antiochos år 143 och marscherade med starka trupper upp mot Israel och Jerusalem.
21. I sitt övermod trängde han in i templet och tog det gyllene altaret, lampstället och alla dess tillbehör,