53. och drev israeliterna att gömma sig varhelst de fann en tillflykt.
54. Den femtonde dagen i månaden kislev år 145 lät kungen bygga den vanhelgande skändligheten på brännofferaltaret; även runt om i Judas städer byggdes altaren,
55. och man tände rökelse vid husdörrarna och på gatorna.
56. Alla skriftrullar med lagen som påträffades blev sönderrivna och uppbrända.
57. Om man fann någon som ägde förbundets bok eller någon som höll lagen i ära, betydde kungens påbud döden för honom.
58. Månad efter månad fortsatte deras våldsdåd mot alla israeliter som de ertappade i städerna.
59. Den tjugofemte dagen i var månad offrade de på det altare som blivit uppfört på brännofferaltaret.
60. Kvinnor som låtit omskära sina pojkar dödades, så som kungen hade förordnat,
61. och de späda barnen hängdes vid halsen på dem. Också deras familjer och de som utfört omskärelsen blev dödade.
62. Men många israeliter fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent.
63. De föredrog döden framför att vanhelga sig själva genom maten och skända det heliga förbundet. Och de led döden.
64. Fruktansvärd var vreden som drabbade Israel.