21. I sitt övermod trängde han in i templet och tog det gyllene altaret, lampstället och alla dess tillbehör,
22. bordet för skådebröden, bägarna och skålarna för dryckesoffren, rökelsefaten av guld, förhänget, kransarna och guldutsmyckningen på tempelhusets fasad, som blev helt avskalad.
23. Han tog silvret och guldet och alla begärliga föremål och allt han fann av de undangömda skatterna.
24. Med allt detta drog han bort till sitt eget land; han spred död och förintelse och förde ett fräckt och övermodigt tal.
25. Då kom bitter sorg över hela Israels land.
26. Folkets ledare och äldste höjde jämmerrop,flickor och ynglingar miste sin livskraftoch kvinnornas skönhet vissnade.
27. Var brudgum brast ut i klagosång,var brud satt sörjande i sin kammare.
28. Jorden skalv för sina inbyggares skull,och hela Jakobs ätt höljde sig i skam.
29. Två år därefter skickade kungen en man att leda skatteuppbörden i Judas städer. Han kom till Jerusalem med starka trupper.
30. Han talade bedrägligt till folket om fred och försoning. När de fattat tillit till honom överföll han plötsligt staden, tillfogade den ett förkrossande slag och dödade en mängd israeliter.
31. Han plundrade staden, stack den i brand och rev ner både husen och ringmuren.
32. Kvinnor och barn fördes bort som slavar, boskapen delades som krigsbyte.
33. Inkräktarna befäste Davids stad med en hög och kraftig mur och kraftiga torn och fick så en borg.
34. De bemannade den med hedniska syndare och laglösa män. Genom den ökade deras makt.
35. De försåg den med vapen och proviant, och bytet från Jerusalem samlade de ihop och lagrade där. De blev till ett farligt hot:
36. Den borgen var ett försåt för templetoch ständigt en ondskefull fiende till Israel.
37. Oskyldigt blod utgöts runt templet.Helgedomen skändade de.
38. Jerusalems invånare flydde för deras skull,och staden blev ett tillhåll för främlingar.Hon blev en främling för sin avkomma,hennes egna barn övergav henne.