1. Sedan Alexander av Makedonien, Filips son, hade dragit ut från kitteernas land och besegrat Dareios, persernas och medernas kung, övertog han dennes kungadöme; redan förut var han kung i Grekland.
2. Han började en lång rad krig, intog befästa städer och dräpte kungar runt om i världen.
3. Ända till jordens yttersta gränser trängde han fram och plundrade folk efter folk; hela jorden låg kuvad inför honom, och hans stolthet och övermod växte.
4. Han samlade en väldig här och härskade över länder och folk och furstar, som blev skattepliktiga till honom.
5. Så drabbades han av sjukdom, och han förstod att döden inte var långt borta.
6. Då kallade han till sig de förnämsta männen i sin tjänst, som hade delat hans liv från ungdomen, och skiftade sitt rike mellan dem medan han ännu levde.
7. Vid sin död hade han regerat i tolv år.
8. Männen som stått Alexander närmast tog nu makten, var och en i sitt land.
9. De krönte sig alla till kungar efter hans död; detsamma gjorde deras efterkommande i många generationer, och de vållade mycket ont i världen.
10. Från deras stam utgick ett genomfördärvat skott: Antiochos Epifanes, kung Antiochos son, som hade varit gisslan i Rom. Han blev kung år 137, räknat från det grekiska väldets början.
11. Vid den tiden började somliga israeliter att överge lagen, och de lockade många med sig. De sade: »Låt oss närma oss hedningarna som bor omkring oss och sluta förbund med dem. Sedan vi avskilde oss från dem har många olyckor kommit över oss.«
12. Detta slags tal vann folkets gillande.
13. Några av dem reste på eget initiativ till kungen, och han gav dem rätt att följa hednisk lag och sed.