9. Folket gladde sig över att de så helhjärtat lämnade dessa frivilliga gåvor åt Herren. Också David gladde sig mycket.
10. Inför hela församlingen prisade David Herren: »Prisad vare du, Herre, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet.
11. Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt i himlen och på jorden. Ditt är riket, Herre, och du är den upphöjde härskaren över allting.
12. Rikedom och ära kommer från dig, och du råder över allting. I din hand är kraft och styrka, allt har du makt att göra stort och starkt.
13. Och nu, vår Gud, tackar vi dig och lovar ditt härliga namn.
14. Ty vem är väl jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand.
15. Vi är främlingar och gäster hos dig liksom alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och vi har ingenting att hoppas på.
16. Herre, vår Gud! All denna rikedom som vi har samlat för att bygga ett hus åt ditt heliga namn kommer från dig, och alltsammans är ditt.