13. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Min nåd skall jag inte låta vika från honom, så som jag lät den vika från din företrädare.
14. Jag skall sätta honom över mitt hus och mitt kungadöme för all framtid, och hans tron skall aldrig vackla.«
15. Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat.
16. Då trädde kung David inför Herren och satte sig ner. Han sade: »Vem är då jag, Herre Gud, och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt?
17. Men du har inte låtit detta vara nog, o Gud, utan talar också om min ätt i en fjärran framtid. [---]
18. Vad skall jag mera säga till dig om den ära du har visat mig? Du känner din tjänare.
19. Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja har du gjort allt detta underbara och låtit mig få veta det.
20. Herre, du är utan like och det finns ingen annan Gud än du — därom vittnar allt vi hört.
21. Och det finns inget folk på jorden som kan jämföras med ditt folk Israel, ett folk som Gud själv har lett och räddat åt sig som sitt eget för att göra sitt namn känt genom stora och förunderliga gärningar, ett folk som du har räddat ur Egypten för att sedan driva undan folken i dess väg.