6. Så länge han är Herrens nasir får han inte komma nära något lik.
7. Inte ens om det är hans far eller mor, bror eller syster som har dött, får han bli oren för deras skull, ty hans huvud bär tecknet på att han är sin Guds nasir.
8. Så länge han är nasir är han helgad åt Herren.
9. Men om någon som befinner sig intill honom plötsligt och oväntat dör, så att huvudet, på vilket han bär nasirtecknet, blir orenat, skall han raka huvudet samma dag som han renar sig; den sjunde dagen skall han raka det.
10. Den åttonde dagen skall han komma med två turturduvor eller två andra duvor till prästen framför ingången till uppenbarelsetältet.
11. Prästen skall offra den ena duvan som syndoffer och den andra som brännoffer och bringa försoning åt honom för den synd som han har begått genom att komma i beröring med den döda kroppen. Samma dag skall han åter helga sitt huvud
12. för att vara Herrens nasir lika länge som han hade lovat. Som skuldoffer skall han ge ett årsgammalt lamm. Den föregående tiden räknas inte eftersom hans nasirtecken blev orenat.
13. Denna ordning skall gälla för en nasir. Den dag hans nasirtid är fullbordad skall man föra honom till uppenbarelsetältets ingång.
14. Som offergåva åt Herren skall han föra fram ett årsgammalt felfritt lamm av hankön till brännoffer, ett årsgammalt felfritt lamm av honkön till syndoffer samt en felfri bagge till gemenskapsoffer.
15. Dessutom skall han offra en korg med osyrat bröd av siktat mjöl, kakor bakade med olja och osyrade tunnkakor smorda med olja, förutom det tillhörande matoffret och dryckesoffret.
16. Prästen skall bära fram detta inför Herren och offra syndoffret och brännoffret.
17. Baggen skall han offra som gemenskapsoffer åt Herren tillsammans med korgen med de osyrade bröden. Prästen skall också offra det tillhörande matoffret och dryckesoffret.
18. Vid ingången till uppenbarelsetältet skall nasiren raka sitt huvud, på vilket han bär nasirtecknet, och lägga sitt hår, sitt nasirtecken, på elden som brinner under gemenskapsoffret.