22. Men om någon råkar knuffa omkull en annan utan fientlig avsikt, eller om han utan ond vilja kastar något föremål på den andre,
23. eller om han utan att se sig för träffar den andre med en sten som går att döda med, och döden följer, och detta fast han inte var den andres fiende eller ville honom något ont,
24. då skall menigheten döma mellan gärningsmannen och blodshämnaren enligt här givna föreskrifter.
25. Menigheten skall rädda dråparen undan blodshämnaren och föra honom tillbaka till den asylstad dit han flytt. Där skall han bo tills översteprästen avlider, han som är smord med helig olja.
26. Om dråparen lämnar området kring den asylstad dit han flytt,
27. och blodshämnaren träffar på honom utanför asylstadens område, då kan blodshämnaren döda dråparen utan att dra blodskuld över sig.
28. Dråparen måste stanna i sin asylstad tills översteprästen avlider. Först efter översteprästens död får han återvända till sin egen jord.
29. Detta skall vara gällande lag för er genom alla släktled, var ni än bor.
30. Om någon dräper en annan människa, får dråparen dödas bara på vittnens uppgifter. Ett enda vittnesmål räcker inte för en dödsdom.
31. Ni får inte ta emot lösen för en mördares liv. Förtjänar hans brott döden, skall han straffas med döden.
32. Inte heller får ni ta emot lösen för en som har tagit sin tillflykt till en asylstad, så att han åter kunde bo ute i landet, innan prästen har avlidit.