21. På morgonen steg Bileam upp, sadlade sitt åsnesto och följde med de moabitiska hövdingarna.
22. Men hans resa väckte Herrens vrede, och Herrens ängel ställde sig i vägen för Bileam, där han kom ridande på sin åsna med två tjänare i följe.
23. Åsnan såg Herrens ängel stå mitt på vägen med draget svärd. Hon vek undan och gick ut på åkern, och Bileam slog sin åsna för att få henne upp på vägen igen.
24. Herrens ängel ställde sig då i en trång passage mellan två muromgärdade vingårdar.
25. Åsnan såg Herrens ängel och tryckte sig mot muren, så att Bileams ben kom i kläm, och han slog henne ännu en gång.
26. På nytt gick Herrens ängel i förväg och ställde sig på ett ställe där det var så trångt att det inte gick att vika åt sidan, vare sig åt höger eller åt vänster.
27. Åsnan såg Herrens ängel och lade sig ner under Bileam, som blev rasande och slog henne med sin käpp.
28. Då öppnade Herren åsnans mun, och hon sade till Bileam: »Vad har jag gjort dig? Det är tredje gången du slår mig.«
29. Bileam svarade henne: »Du gör mig till åtlöje. Om jag haft svärdet med mig hade jag dödat dig.«
30. Åsnan sade: »Jag är ju din egen åsna, som du alltid har ridit på, ända till denna dag. Brukar jag göra så här mot dig?« — »Nej«, svarade han.