4. Varför har ni fört Herrens församling till den här öknen, där både vi och vår boskap går under?
5. Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit oss till detta eländiga ställe? Här växer varken säd eller fikon eller druvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka!«
6. Mose och Aron lämnade då församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång, där de föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem.
7. Herren talade till Mose:
8. »Tag staven och kalla samman menigheten, du och din bror Aron. Ni skall tala till klippan i deras åsyn, då kommer den att ge ifrån sig vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och boskapen att dricka.«
9. Mose tog staven som låg inför Herren, så som han blivit befalld,
10. och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan. Mose sade till dem: »Hör på, upprorsmän! Kan vi skaffa fram vatten åt er ur den här klippan?«
11. Så lyfte Mose handen och slog två gånger med staven mot klippan. Vattnet forsade fram, och både menigheten och boskapen fick dricka.
12. Men Herren sade till Mose och Aron: »Ni litade inte på mig och höll mig inte helig inför israeliterna. Därför kommer ni inte att föra denna församling in i det land som jag har gett dem.«
13. Detta var ett Merivavatten, ett anklagelsevatten: israeliterna anklagade Herren, men han visade sin helighet bland dem.
14. Från Kadesh skickade Mose följande budskap till kungen av Edom: »Så säger din broder Israel: Du känner till alla de vedermödor vi fått utstå.
15. Våra fäder flyttade ner till Egypten, och vi bodde länge där. Men vi liksom våra fäder blev förtryckta av egypterna.