22. De föll ner på sina ansikten och sade: »Gud, du som ger alla människor liv och ande, skall du låta din vrede drabba hela menigheten, därför att en enda man har syndat?«
23. Herren talade till Mose:
24. »Säg åt menigheten att dra sig bort från Korachs, Datans och Avirams boning.«
25. Då gick Mose följd av Israels äldste bort till Datan och Aviram
26. och talade till menigheten: »Håll er undan från dessa förbrytares tält! Rör inte vid något som tillhör dem, då blir ni utplånade för alla deras synders skull.«
27. De drog sig då bort från Korachs, Datans och Avirams boning.Datan och Aviram hade gått ut och ställt sig i tältdörrarna tillsammans med hustrur och barn och spädbarn.
28. Mose sade: »Så här skall ni få veta att det är Herren som har sänt mig att utföra allt det som jag gör, och att jag inte gör något på eget bevåg:
29. Om dessa människor dör en vanlig död och delar människors vanliga öde, då har Herren inte sänt mig.
30. Men om Herren visar sin skaparmakt, om han låter jorden öppna sitt gap och sluka dem med allt vad de äger, så att de störtar levande ner i dödsriket, då vet ni att de här männen har visat förakt för Herren.«
31. Just när han hade sagt detta rämnade marken under dem.
32. Jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras familjer, liksom Korachs anhöriga, och alla deras ägodelar.
33. De störtade levande ner i dödsriket med allt vad de ägde, jorden slöt sig över dem och de var utplånade ur församlingen.
34. Alla israeliter som fanns i närheten flydde bort vid deras skrik, i skräck för att själva slukas av jorden.
35. Och eld sköt ut från Herren och förbrände de 250 män som hade offrat rökelse.
36. Herren talade till Mose:
37. Säg till prästen Elasar, Arons son, att han skall dra fram fyrfaten ur askan. Sprid sedan ut glöden. Fyrfaten är heliga,
38. de som bars av dessa syndare som förverkade sina liv. De skall hamras ut till tunna plåtar som skall täcka altaret, ty de blev heliga när de fördes fram inför Herren. Så blir de en varning för israeliterna.
39. Prästen Elasar tog kopparfyrfaten som hade burits fram av dem som förbrändes, och de hamrades ut för att täcka altaret.
40. Så skulle de påminna israeliterna om att en obehörig, en som inte är av Arons släkt, aldrig får komma inför Herren och tända rökelse, för att det inte skall gå som det gick med Korach och hans menighet. Elasar gjorde som Herren befallt honom genom Mose.
41. Dagen därpå knotade hela den israelitiska menigheten mot Mose och Aron och anklagade dem för att ha dödat Herrens folk.