7. och sade till den israelitiska menigheten: »Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett underbart land.
8. Om Herren är tillfreds med oss kommer han att föra oss in i det landet och ge det åt oss, detta land som flödar av mjölk och honung.
9. Gör bara inte uppror mot Herren! Och var inte rädda för folket i landet, de blir en munsbit för oss. Deras skydd är borta, men Herren är med oss. Var inte rädda för dem!«
10. Men hela menigheten ropade att de skulle stenas.Då visade sig Herrens härlighet vid uppenbarelsetältet för alla israeliterna.
11. Herren sade till Mose: »Hur länge skall detta folk förakta mig, och hur länge skall de vägra lita på mig, trots alla de tecken som jag har gjort bland dem?
12. Jag skall slå dem med pest och göra slut på dem, men av dig skall jag göra ett större och mäktigare folk än detta.«
13. Mose svarade: »Och om egypterna får höra det? Du har ju med din kraft fört ut detta folk från dem.
14. Och om de berättar det för invånarna här i landet? De har ju hört att du, Herre, finns mitt bland detta folk, du, Herre, som visar dig för dem ansikte mot ansikte, hört att ditt moln finns ovanför dem och att du går framför dem i en molnpelare om dagen och i en eldpelare om natten.
15. Om du nu dräper hela detta folk i ett enda slag kommer de andra folken, som har hört om dina storverk, att säga:
16. Herren förmådde inte föra sitt folk in i det land som han hade lovat dem med ed. Det var därför han slog ihjäl dem i öknen.
17. Nej, Herre, visa din stora makt och bekräfta dina ord:
18. Herren är sen till vrede och rik på kärlek. Han förlåter synd och skuld men lämnar inte den skyldige ostraffad utan låter straffet för fädernas skuld drabba deras ättlingar intill tredje och fjärde led.