18. Men eftersom de har gjort så mycket ont och vänt sig till andra gudar skall jag dölja mitt ansikte för dem.
19. Skriv ner den sång jag ger er; du skall lära israeliterna den. Lägg den i deras mun, ty denna sång skall vittna för mig mot dem.
20. När jag leder dem in i det land som jag med ed lovade deras fäder, detta som flödar av mjölk och honung, kommer de att äta sig mätta och feta. Då vänder de sig till andra gudar och tjänar dem; de börjar förakta mig och bryter förbundet med mig.
21. När de sedan drabbas av många olyckor och svårigheter skall denna sång vittna inför dem, ty deras efterkommande har den på sina läppar och glömmer den inte. Jag vet hur de är sinnade redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.«
22. Samma dag skrev Mose ner denna sång och lät israeliterna lära sig den.
23. Och Herren gav Josua, Nuns son, hans uppdrag, han sade: »Var tapper och stark! Det är du som skall leda israeliterna in i det land som jag med ed har lovat dem. Jag skall vara med dig.«
24. När Mose hade skrivit ner denna lag i en bokrulle, från början till slut,
25. befallde han leviterna, som bar Herrens förbundsark:
26. »Tag denna lagbok och lägg den intill Herrens, er Guds, förbundsark. Där skall den vara ett vittne mot dig, Israel,
27. ty jag vet hur trotsig och styvnackad du är. Redan nu, när jag ännu lever bland er, är ni trotsiga mot Herren, och värre kommer det att bli efter min död.
28. Samla nu alla era stamäldste och era förmän hos mig, så skall de få lyssna till mina ord, och jag skall ta himmel och jord till vittnen mot folket.
29. Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra något förfärligt och lämna den väg som jag har befallt er att gå. I kommande dagar skall olycka drabba er, när ni gör det som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede med era gärningar.«
30. Inför alla de församlade israeliterna framförde Mose denna sång, från början till slut: