7. Ester svarade: »Vad jag ber om och önskar är detta:
8. Om jag har vunnit din ynnest, min konung, och om du finner för gott att bevilja min bön och uppfylla min önskan, så skall du och Haman komma till en festmåltid som jag ger för er i morgon. Då skall jag svara på din fråga, min konung.«
9. Den dagen gick Haman hem glad och upprymd. Men då han fick se Mordokaj i Kungliga porten och denne inte reste sig eller ens rörde sig, blev han ursinnig på honom.
10. Dock behärskade han sig och gick hem. Sedan kallade han på sina vänner och sin hustru Seresh.
11. För dem utbredde han sig över hur rik han var, hur många söner han hade och vilken ära kungen hade visat honom då han upphöjt honom över furstarna och de kungliga ämbetsmännen.
12. »Och inte nog med det«, sade han, »jag var den ende som drottning Ester hade bjudit att tillsammans med kungen komma till en fest som hon gav. I morgon är jag bjuden dit igen tillsammans med kungen.
13. Men jag är ändå inte nöjd så länge jag måste se den där juden Mordokaj i Kungliga porten.«
14. Då föreslog hans hustru Seresh och alla vännerna: »Låt resa en påle, tjugofem meter hög, och be kungen i morgon bitti att Mordokaj hängs upp på den. Sedan kan du med glatt hjärta gå med kungen till festen.« Haman gillade förslaget och lät resa pålen.