14. Kamraten svarade: »Det måste syfta på Gideons svärd, israeliten, Joashs son. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans våld.«
15. När Gideon hörde drömmen berättas och tydas föll han ner och tillbad. Därefter gick han tillbaka till israeliternas läger och ropade: »Gör er redo! Herren har gett midjaniternas läger i ert våld.«
16. Han delade in sina trehundra man i tre avdelningar och gav varje man ett horn, en tom kruka och en fackla att ha i krukan.
17. Och han sade till dem: »Se på mig och gör som jag! När jag är framme vid utkanten av lägret skall ni göra precis som jag gör.
18. När jag och de som följer mig stöter i hornen skall ni andra också stöta i era horn runt hela lägret och ropa: För Herren och Gideon!«
19. Gideon och hans hundra man nådde utkanten av lägret i början av mellersta nattväkten, efter vaktavlösningen. De stötte i hornen och slog sönder krukorna de hade med sig.
20. Alla tre avdelningarna stötte i sina horn och krossade sina krukor. I vänster hand höll de facklorna och i höger hornen de stötte i, och de ropade: »Svärd för Herren och Gideon!«
21. Israeliterna stod kvar runt lägret, var och en på sin plats, men alla i lägret rusade upp och flydde skrikande.
22. När de stötte i de trehundra hornen lät Herren alla i lägret vända sina svärd mot varandra. Hären flydde till Bet Hashitta, i riktning mot Serera, ända till trakten av Avel Mechola nära Tabbat.
23. Alla i Israel bådades upp, från Naftali, Asher och hela Manasse, och de förföljde midjaniterna.
24. Gideon sände bud till hela Efraims bergsbygd och lät säga: »Dra ut mot midjaniterna och spärra flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan.« Och folket i Efraim bådades upp och spärrade flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan.