22. Men hans hår som rakats av började växa ut igen.
23. Filisteernas hövdingar samlades för att fira en stor glädjefest och offra åt sin gud Dagon. Och de sjöng:»Vår gud har överlämnatvår fiende Simson i vår hand.«
24. Och när folket fick se honom lovsjöng de sin gud:»Vår gud har överlämnatvår fiende i vår hand,han som förhärjade landetoch dräpte en mängd av de våra.«
25. De blev alltmer upprymda och sade: »Hämta hit Simson, så att vi kan roa oss med honom!« Han hämtades från fängelset, och de gjorde sig lustiga över honom. De hade ställt honom bland pelarna,
26. och Simson bad pojken som ledde honom: »Ställ mig så att jag kan hålla i pelarna som bär upp huset och stödja mig mot dem.«
27. Huset var fullt av män och kvinnor, alla filisteernas hövdingar var där, och på taket stod omkring 3 000 män och kvinnor som såg på när man roade sig med Simson.
28. Då ropade Simson till Herren: »Herre, min Gud! Tänk på mig, o Gud, och ge mig styrkan tillbaka denna enda gång, så att jag i ett slag kan hämnas på filisteerna för mina båda ögon!«
29. Han sökte stöd mot de båda mittpelarna som bar upp huset och tog spjärn med höger hand mot den ena och med vänster hand mot den andra
30. och sade: »Må jag dö på samma gång som filisteerna!« Sedan tryckte han till med sådan kraft att huset störtade samman över hövdingarna och allt folket där inne. De han dödade vid sin egen död var fler än de han hade dödat medan han levde.
31. Hans bröder och hela hans familj kom dit och hämtade honom. De förde honom till hans far Manoachs grav mellan Sora och Eshtaol. Där begravde de honom. Han hade varit domare i Israel i tjugo år.