15. Då sade hon: »Hur kan du säga att du älskar mig, när du inte berättar allt för mig. Tre gånger har du lurat mig, och du har inte talat om för mig var du får din väldiga styrka ifrån.«
16. Dagarna i ända pinade hon honom med sitt tjat. Till sist blev han så trött på henne att han kunde dö,
17. och han berättade sin hemlighet: »Ingen rakkniv har någonsin vidrört mitt huvud, ty jag är en Guds nasir ända från moderlivet. Men om man rakar av mig håret, förlorar jag min styrka och blir lika svag som vem som helst.«
18. Delila, som förstod att han hade berättat hela hemligheten, sände bud efter filisteernas hövdingar och sade: »Kom hit! Nu har Simson berättat sin hemlighet.« Hövdingarna kom, och pengarna hade de med sig.
19. Delila vaggade Simson till sömns i sitt knä, sedan kallade hon in en man som skar av hans sju flätor. Så började Simsons förnedring. Han hade förlorat sin styrka.
20. När Delila ropade: »Filisteerna tar dig, Simson!« for han upp ur sömnen och tänkte: »Jag lyckas nog göra mig fri den här gången också.« Han visste inte att Herren hade övergett honom.
21. Filisteerna grep honom och stack ut ögonen på honom och förde honom sedan till Gaza. Han slogs i bojor och blev satt att mala på kvarnen i fängelset.
22. Men hans hår som rakats av började växa ut igen.
23. Filisteernas hövdingar samlades för att fira en stor glädjefest och offra åt sin gud Dagon. Och de sjöng:»Vår gud har överlämnatvår fiende Simson i vår hand.«
24. Och när folket fick se honom lovsjöng de sin gud:»Vår gud har överlämnatvår fiende i vår hand,han som förhärjade landetoch dräpte en mängd av de våra.«
25. De blev alltmer upprymda och sade: »Hämta hit Simson, så att vi kan roa oss med honom!« Han hämtades från fängelset, och de gjorde sig lustiga över honom. De hade ställt honom bland pelarna,
26. och Simson bad pojken som ledde honom: »Ställ mig så att jag kan hålla i pelarna som bär upp huset och stödja mig mot dem.«