2. Men Gilead hade söner också med sin hustru, och när de hade växt upp drev de bort Jefta. »Du har ingen del i vår fars hus«, sade de, »du är ju en främmande kvinnas son.«
3. Jefta flydde undan sina bröder och slog sig ner i landet Tov. Löst folk slöt sig till honom där och drog omkring tillsammans med honom.
4. En tid därefter angrep ammoniterna Israel.
5. När ammoniterna gick till anfall gav sig Gileads äldste i väg för att hämta Jefta från landet Tov.
6. »Kom och bli vår anförare«, bad de, »så att vi kan kämpa mot ammoniterna.«
7. Jefta svarade Gileads äldste: »Ni hatade mig och drev bort mig från min fars hus. Varför kommer ni till mig nu när ni är i nöd?«
8. De svarade: »Det är just därför vi vänder oss till dig. Följ med oss och kämpa mot ammoniterna, så skall du bli hövding för alla som bor i Gilead.«
9. Då sade Jefta till Gileads äldste: »Om ni hämtar hem mig för att jag skall kämpa mot ammoniterna och Herren låter mig besegra dem, då blir jag er hövding.«
10. De äldste svarade: »Herren är vårt vittne: vi lovar att göra som du har sagt.«
11. Jefta följde då med Gileads äldste, och folket gjorde honom till sin hövding och anförare. I Mispa bekräftade Jefta inför Herren vad han hade sagt.