6. Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom, tog honom till fånga och högg av honom tummar och stortår.
7. Då sade Adoni-Besek: »Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulorna under mitt bord. Nu låter Gud mig plikta för vad jag har gjort.« Han fördes till Jerusalem och dog där.
8. Judeerna anföll och intog Jerusalem. De högg ner invånarna och stack staden i brand.
9. Sedan drog de ut för att kämpa mot kanaaneerna som bodde i bergsbygden, i Negev och i Låglandet.
10. Juda anföll de kanaaneer som bodde i Hebron — Hebron hette tidigare Kirjat Arba — och besegrade Sheshaj, Achiman och Talmaj.
11. Därefter vände de sig mot invånarna i Devir — Devir hette tidigare Kirjat-Sefer.
12. Kalev sade: »Den som anfaller och intar Kirjat-Sefer skall få min dotter Aksa till hustru.«
13. Otniel, son till Kalevs yngre bror Kenas, intog staden, och Kalev gav honom sin dotter Aksa till hustru.
14. När hon kom dit övertalade hon honom att be fadern om mark. Hon steg av sin åsna, och Kalev frågade vad hon ville.
15. »Ge mig en gåva«, svarade hon. »Du har skänkt mig Negevöknen, skänk mig nu källor med vatten.« Kalev gav henne då Övre och Nedre källorna.
16. Ättlingarna till den kenit som var svärfar till Mose hade följt med judeerna när de drog ut från Palmstaden mot Juda öken, i Negev nära Arad. Där slog de sig ner bland amalekiterna.
17. Juda följde nu med sin bror Simon, och de besegrade kanaaneerna i Sefat. De vigde staden åt förintelse, och den kom därför att kallas Horma.
18. Juda intog därefter Gaza med omland, Ashkelon med omland och Ekron med omland.
19. Herren var med judeerna, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort folket på slätten, som hade järnbeslagna stridsvagnar.
20. Kalev fick Hebron, som Mose bestämt, och han drev bort Anaks tre söner därifrån.