4. och medan de drack vinet prisade de sina gudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten.
5. Plötsligt syntes fingrarna av en människohand som skrev på kungapalatsets vitkalkade vägg, invid lampstället. Kungen följde med blicken handen som skrev;
6. han bleknade, fylld av onda aningar, han miste all kraft och benen skakade.
7. Han ropade att man skulle hämta in besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna. Och kungen sade till de visa i Babylon: »Den som kan läsa denna skrift och tyda den för mig skall kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket.«
8. Så kom kungens alla visa dit, men de kunde inte läsa skriften och inte tyda den för honom.
9. Då stod kung Belshassar där skräckslagen och blek, och hans stormän var förvirrade.
10. Änkedrottningen, som hade hört kungen och stormännen, trädde in i festsalen. Hon sade: »Konung, må du länge leva! Du behöver inte vara så förskräckt och blek.
11. Det finns i ditt rike en man som har heliga gudars ande i sig; på din fars tid gav han prov på djup insikt och en vishet lik gudarnas. Din far, kung Nebukadnessar, gjorde honom till ledare för spåmännen, besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna,
12. eftersom denne Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, var känd som en man med utomordentlig begåvning, mångsidiga kunskaper och förmåga att förklara drömmar, tyda gåtor och lösa svåra problem. Honom bör du tillkalla nu: han kommer att ge dig uttydningen!«
13. Daniel hämtades till kungen, och denne sade: »Du är alltså Daniel, en av de fångna judarna som min far kungen lät föra bort från Juda?