21. Han fördrevs ur människors krets, han förvandlades och blev som ett djur: han bodde bland vildåsnorna och levde av gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, till dess han insåg att den högste Guden råder över människors riken och sätter vem han vill att härska över dem.
22. Men du, Belshassar, som är hans son, du har inte blivit ödmjuk, fast du vet allt detta.
23. Du har satt dig upp mot himlens herre, och du har låtit hämta kärlen från hans tempel. Du själv och dina stormän, dina gemåler och konkubiner har druckit vin ur dem och prisat era gudar av silver och guld, av koppar och järn, av trä och sten — gudar som ingenting ser och ingenting hör och ingenting förstår. Men du har inte ärat den Gud som har ditt liv och ditt öde i sin makt.
24. Det var han som sände denna hand och lät den skriva denna skrift.
25. Skriften lyder: Mene mene tekel u-farsin.
26. Och så skall orden tydas: Mene — Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det.
27. Tekel — du är vägd på en våg och befunnen för lätt.
28. Peres — ditt rike har delats och givits åt meder och perser.«
29. Då befallde Belshassar att Daniel skulle kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och utropas till den tredje i riket.
30. Samma natt mördades Belshassar, kaldeernas kung,
31. och medern Dareios övertog riket, sextiotvå år gammal.