1. Kung Belshassar gav ett stort gästabud för sina tusen stormän och drack vin med dem.
2. Under dryckeslaget befallde Belshassar att man skulle hämta de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade fört bort från templet i Jerusalem; han själv och hans stormän, hans gemåler och konkubiner skulle dricka ur dem.
3. Då hämtade man guldkärlen och silverkärlen som förts bort från templet i Jerusalem, och kungen och hans stormän, gemåler och konkubiner drack ur dem,
4. och medan de drack vinet prisade de sina gudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten.
5. Plötsligt syntes fingrarna av en människohand som skrev på kungapalatsets vitkalkade vägg, invid lampstället. Kungen följde med blicken handen som skrev;
6. han bleknade, fylld av onda aningar, han miste all kraft och benen skakade.
7. Han ropade att man skulle hämta in besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna. Och kungen sade till de visa i Babylon: »Den som kan läsa denna skrift och tyda den för mig skall kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket.«
8. Så kom kungens alla visa dit, men de kunde inte läsa skriften och inte tyda den för honom.
9. Då stod kung Belshassar där skräckslagen och blek, och hans stormän var förvirrade.
10. Änkedrottningen, som hade hört kungen och stormännen, trädde in i festsalen. Hon sade: »Konung, må du länge leva! Du behöver inte vara så förskräckt och blek.