10. Då svarade stjärntydarna: »Ingen människa på jorden kan uppfylla konungens önskan. Aldrig har en konung, hur stor och mäktig han än må ha varit, begärt något liknande av en spåman, besvärjare eller stjärntydare.
11. Det som du begär är så svårt att ingen kan utföra det, ingen utom gudarna, och de bor inte bland de dödliga.«
12. Nu blev kungen utom sig av raseri och befallde att alla de visa i Babylon skulle avrättas.
13. Sedan befallningen hade utgått att de visa skulle dödas sökte man också efter Daniel och hans kamrater för att döda dem.
14. Då vände sig Daniel med kloka och välvalda ord till chefen för den kungliga livvakten, Arjok, som var på väg att döda de visa i Babylon.
15. Han frågade Arjok, befälhavaren, varför kungen hade gett en så sträng befallning, och Arjok förklarade saken för Daniel.
16. Då fick Daniel företräde för kungen och bad att få tid på sig, så skulle han tyda kungens dröm.
17. Sedan gick han hem och berättade för sina kamrater Hananja, Mishael och Asarja vad som hade hänt.
18. Och han uppmanade dem att bönfalla himlens Gud att visa barmhärtighet och låta dem veta hemligheten, så att inte han och hans kamrater och alla andra visa i Babylon skulle mista livet.