21. Därpå intas hans plats av en föraktlig människa. Han saknar kungavärdighet, han dyker upp i tysthet och tillskansar sig makten med list.
22. De fientliga stridskrafterna skall han svepa undan fullständigt; till och med förbundsfursten krossas.
23. Så snart någon blivit hans bundsförvant handlar han svekfullt, får övertaget och behåller det, fast hans folk är fåtaligt.
24. Oförmärkt skall han tränga in i de rikaste bygderna av en provins och göra vad varken hans fäder eller förfäder har gjort; han skall fördela erövrat gods, byte och utrustning bland sina män. För en tid planerar han angrepp mot fästningar.
25. Han samlar sin kraft och sitt mod till ett angrepp med stor härsmakt mot kungen i söder. Denne skall då inlåta sig i strid med en oerhört stor och slagkraftig styrka men förmår inte hålla stånd, på grund av förrädiska anslag;
26. de som äter vid hans bord kommer att krossa honom. Hans här skall svepas undan och många skall stupa.
27. De två kungarna har onda avsikter. De skall sitta vid samma bord och ljuga för varandra, men utan att vinna något med det, ty slutet dröjer ännu, intill den bestämda tiden.
28. Den ene vänder tillbaka till sitt land med stora rikedomar och med fiendskap i sinnet mot det heliga förbundet. När han satt sin vilja i verket återvänder han till sitt land.
29. Vid den bestämda tiden skall han åter dra in i sydlandet, men denna gång går det inte som den förra.
30. Kitteiska skepp skall komma emot honom, och han måste modlös ge vika. Då återvänder han och låter sin vrede gå ut över det heliga förbundet. Och på återvägen lyssnar han till dem som övergett detta förbund.
31. Trupper som han har sänt ut kommer att gå in och kränka tempelborgen, avskaffa det dagliga offret och sätta upp den vanhelgande skändligheten.
32. De som är beredda att kränka förbundet, dem lockar han till avfall med sina ränker, men de som känner Gud skall stå fasta, också i handling.