15. Så skall kungen i norr rycka fram, kasta upp en belägringsvall och inta en befäst stad. Styrkorna i söder kan inte hålla stånd mot honom, inte ens de bästa soldaterna förmår det.
16. Angriparen gör vad han behagar, utan att någon kan stå emot honom. Han sätter sig fast i det härliga landet och underkuvar det.
17. Hans avsikt är att lägga motståndarens hela rike under sig med våld. Han sluter ett fördrag med honom och skänker honom en ung kvinna för att bringa riket i fördärv, men förgäves, det lyckas inte.
18. Då kommer han att gå mot kustländerna och inta flera av dem. Men en härskare skall göra slut på hans hån och vända det mot honom själv.
19. Slutligen återvänder han till fästningarna i sitt eget land, vacklar, faller och är borta.
20. I hans ställe uppträder sedan en som sänder en skatteindrivare genom det land som är rikets smycke. Men efter någon tid blir han krossad, dock varken genom vrede eller genom krig.
21. Därpå intas hans plats av en föraktlig människa. Han saknar kungavärdighet, han dyker upp i tysthet och tillskansar sig makten med list.
22. De fientliga stridskrafterna skall han svepa undan fullständigt; till och med förbundsfursten krossas.
23. Så snart någon blivit hans bundsförvant handlar han svekfullt, får övertaget och behåller det, fast hans folk är fåtaligt.
24. Oförmärkt skall han tränga in i de rikaste bygderna av en provins och göra vad varken hans fäder eller förfäder har gjort; han skall fördela erövrat gods, byte och utrustning bland sina män. För en tid planerar han angrepp mot fästningar.
25. Han samlar sin kraft och sitt mod till ett angrepp med stor härsmakt mot kungen i söder. Denne skall då inlåta sig i strid med en oerhört stor och slagkraftig styrka men förmår inte hålla stånd, på grund av förrädiska anslag;
26. de som äter vid hans bord kommer att krossa honom. Hans här skall svepas undan och många skall stupa.
27. De två kungarna har onda avsikter. De skall sitta vid samma bord och ljuga för varandra, men utan att vinna något med det, ty slutet dröjer ännu, intill den bestämda tiden.
28. Den ene vänder tillbaka till sitt land med stora rikedomar och med fiendskap i sinnet mot det heliga förbundet. När han satt sin vilja i verket återvänder han till sitt land.
29. Vid den bestämda tiden skall han åter dra in i sydlandet, men denna gång går det inte som den förra.