10. och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förtryckas av onda människor som tidigare,
11. som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, du skall få leva i fred för alla dina fiender. Nu kungör Herren att han skall bygga dig ett hus, ett kungahus.
12. Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde.
13. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för all framtid.
14. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. När han felar skall jag visa honom till rätta med sträng hand, som när människorna agar sina barn.
15. Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag tvingade att vika för dig.
16. Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.«
17. Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat.
18. Då trädde kung David inför Herren och satte sig ner. Han sade: »Vem är då jag, Herre, min Gud, och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt?
19. Ändå har du inte låtit detta vara nog, Herre, min Gud, utan du talar nu också om min ätt i en fjärran framtid. [---]
20. Vad skall jag mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, min Gud.
21. Enligt ditt löfte och din vilja har du gjort allt detta underbara och låtit din tjänare få veta det.