4. David var trettio år då han blev kung, och han regerade i fyrtio år:
5. sju år och sex månader i Hebron över Juda och trettiotre år i Jerusalem över både Israel och Juda.
6. Kungen tågade nu med sina män mot Jerusalem, mot jevuseerna, som bodde där. Dessa sade till David: »Här slipper du aldrig in — blinda och halta skall slå dig tillbaka!« De menade att David inte kunde komma in i staden.
7. Men David intog Sionsborgen, alltså Davids stad.
8. Han sade då: »Den som vill besegra jevuseerna måste slå mot vattentunneln. David hatar dessa halta och blinda.« Det är därför man säger: Ingen blind eller halt får komma in i templet.
9. David slog sig ner i borgen och kallade den Davids stad. Han befäste staden runt om, från Millo och inåt.
10. David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.
11. Kung Hiram i Tyros sände en beskickning till David med cederträ och med snickare och stenhuggare, som byggde ett hus åt honom.
12. Då förstod David att Herren hade stadfäst hans kungavärdighet och gjort hans välde mäktigt för sitt folk Israels skull.
13. Efter flyttningen från Hebron tog David nya bihustrur och hustrur från Jerusalem och fick fler söner och döttrar.
14. Detta är namnen på de söner som föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo,
15. Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia,
16. Elishama, Eljada och Elifelet.
17. När filisteerna hörde att David blivit smord till kung över Israel gav de sig ut efter honom. David fick veta det och sökte sig ner till fästningen,
18. medan filisteerna ryckte fram och spred sig i Refaimdalen.