6. Så länge kriget varade mellan Sauls ätt och Davids var Avner den starke mannen på Sauls sida.
7. Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter, och nu förebrådde Ish-Boshet Avner: »Varför har du legat med min fars bihustru?«
8. Avner blev upprörd över Ish-Boshets anklagelse: »Jag är ingen judeisk hund! Jag har varit lojal mot din far Sauls familj, hans bröder och vänner och inte utlämnat dig åt David, och så kommer du och går till rätta med mig för ett felsteg med den där kvinnan.
9. Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag inte förverkligar det som Herren med ed har lovat David:
10. att låta kungamakten gå ifrån Sauls ätt och att sätta David på tronen i Israel och Juda, från Dan till Beer Sheva.«
11. Ish-Boshet blev rädd och vågade inte svara ett enda ord.
12. Avner sände budbärare till David och lät hälsa: »Slut förbund med mig, så skall jag hjälpa dig att vinna hela Israel över på din sida.« —
13. »Ja«, sade David, »jag skall sluta förbund med dig, men på ett villkor: du får inte komma inför mina ögon utan att ha med dig Sauls dotter Mikal.«
14. Därefter skickade David sändebud till Ish-Boshet, Sauls son, med denna begäran: »Ge mig min hustru Mikal, som jag fick som brud för hundra filisteiska förhudar.«
15. Då lät Ish-Boshet hämta henne från hennes man Paltiel, Lajishs son.
16. Paltiel följde sin hustru och gick gråtande efter henne hela vägen fram till Bachurim. Där sade Avner: »Gå hem igen!« Och Paltiel vände tillbaka.
17. Avner hade talat med de äldste i Israel och sagt: »Ni har länge önskat att få David till kung.
18. Nu är det tid att handla, ty så har Herren sagt om honom: Genom min tjänare David skall jag rädda mitt folk Israel från filisteerna och alla andra fiender.«
19. Avner talade också med benjaminiterna, och sedan begav han sig till Hebron för att underrätta David om vad Israel och Benjamins stam hade beslutat.