30. Så dräpte Joav och hans bror Avishaj Avner, därför att han hade dödat deras bror Asael i slaget vid Givon.
31. David sade åt Joav och alla som var där att riva sönder sina kläder, svepa sig i säckväv och gå framför Avners bår och hålla dödsklagan. Själv gick kung David bakom båren.
32. Så begravde de Avner i Hebron, och kungen grät högt vid Avners grav; alla som var där grät.
33. Detta är kungens klagosång över Avner:Måste Avner dö en så neslig död?
34. Dina händer var icke bundna,dina fötter ej slagna i bojor.Du föll som man faller för ogärningsmän.Och alla fortsatte att gråta över Avner.
35. Sedan försökte de övertala David att äta något medan det ännu var dag, men han svor: »Gud må straffa mig, nu och framgent, om jag äter ens en brödbit innan solen går ner.«
36. Detta hans svar blev känt, och folket uppskattade det, liksom allt vad kungen gjorde.