17. Joav steg fram, och kvinnan frågade: »Är det du som är Joav?« — »Ja«, sade han. »Hör på mig, herre«, bad hon. »Ja, jag hör«, svarade Joav.
18. Kvinnan sade: »Förr i världen hette det att man skulle be om råd i Avel. Och sedan var saken avgjord.
19. Vi hör till de mest fridsamma och trofasta i Israel, och nu vill du ödelägga denna stad, denna moder i Israel. Varför vill du förgöra Herrens egendom?«
20. Joav svarade: »Inte vill jag förgöra och förstöra, långt därifrån!
21. Det är i stället så att en man från Efraims bergsbygd, Sheva, Bikris son, har gjort uppror mot kung David. Utlämna honom, bara honom, så drar jag bort från staden.« — »Hans huvud skall kastas ut till dig över muren«, sade kvinnan.
22. Sedan gav hon folket detta kloka råd, och de högg huvudet av Sheva, Bikris son, och kastade ut det till Joav. Han lät då stöta i horn, hären upplöstes och var och en gick till sitt. Joav själv återvände till kungen i Jerusalem.
23. Joav var överbefälhavare, och Benaja, Jojadas son, förde befälet över kereteerna och peleteerna.
24. Adoram förestod tvångsarbetena, Joshafat, Achiluds son, var kansler
25. och Sheva kunglig sekreterare. Sadok och Evjatar var präster.
26. Också Ira av Jairs ätt var präst hos David.