1. Efter en tid frågade David Herren: »Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?« Herren svarade: »Ja.« David frågade: »Till vilken?« — »Till Hebron«, svarade Herren.
2. David begav sig dit och med honom hans båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, änkan efter Naval från Karmel.
3. Han tog också med sig sina män, var och en med sin familj, och de slog sig ner i städerna runt Hebron.
4. Då kom männen i Juda dit och smorde David till kung över Juda.När David fick höra att folket i Javesh i Gilead hade begravt Saul
5. skickade han bud till dem och lät hälsa: »Må Herren välsigna er som har visat trohet mot er herre Saul och begravt honom.
6. Må nu Herren visa er kärlek och trofasthet. Även jag vill belöna er för vad ni har gjort.
7. Var modiga och tappra. Er herre Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.«
8. Men Avner, Ners son, som var Sauls överbefälhavare, hade tagit med Sauls son Ish-Boshet till Machanajim
9. och utropat honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamin, ja, över hela Israel.
10. Ish-Boshet, Sauls son, var fyrtio år då han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Men Juda höll fast vid David,
11. och han var kung över Juda i Hebron i sju år och sex månader.
12. Avner, Ners son, tågade med Sauls son Ish-Boshets män från Machanajim till Givon,
13. medan Joav, Serujas son, drog ut med Davids män. De möttes vid dammen i Givon och gjorde halt på var sin sida om den.