1. Achitofel sade till Absalom: »Låt mig ta ut 12 000 man och sätta efter David nu i natt
2. och överrumpla honom medan han är trött och modlös. Jag skall jaga skräck i honom, och när allt hans folk har flytt dödar jag honom, bara honom.
3. Sedan ser jag till att folket söker sig till dig som bruden till sin brudgum. Det är ju bara en enda som du är ute efter att döda, alla de andra kan du lämna i fred.«
4. Både Absalom och de äldste i Israel gillade förslaget,
5. men Absalom tillkallade dessutom Hushaj från Erek för att höra hans mening.
6. Hushaj kom och Absalom berättade vad Achitofel hade föreslagit. »Skall vi göra som han säger?« frågade han. »Om inte, vad tillråder du?«
7. Då sade Hushaj: »Det var inte något bra råd Achitofel gav den här gången.
8. Du känner själv din far och hans män och vet att de är tappra kämpar och uppretade som en björnhona i vildmarken som förlorat sina ungar. Din far är en erfaren krigare, han övernattar inte bland sina män;
9. säkert har han nu gömt sig i en håla eller på något annat ställe. Redan vid första anfallet skulle ryktet spridas att Absaloms folk lidit nederlag.
10. Och då skulle också den tappraste, den som har ett lejons mod, darra av rädsla. Hela Israel vet ju att din far är en hjälte med modiga män omkring sig.
11. Mitt råd är detta: samla alla israeliter från Dan till Beer Sheva, en skara talrik som havets sand, och gå sedan själv mitt ibland dem.
12. Som daggen faller på marken, så skall vi komma över honom var han än finns och skona varken honom eller någon av hans män.
13. Om han tar sin tillflykt till en stad skall israeliterna slå ett rep runt den staden och dra ner den i ravinen, så att inte en sten blir kvar.«