16. Hon svarade: »Nej, min bror, om du jagar bort mig gör du något ännu värre än du redan har gjort.« Men han ville inte lyssna på henne
17. utan kallade på sin tjänare och sade till honom: »Kasta ut den här kvinnan, så att jag blir av med henne. Och regla dörren efter henne.«
18. Tamar bar en fotsid dräkt, som de ogifta kungadöttrarna brukade. Tjänaren förde alltså ut henne och reglade dörren efter henne.
19. Och hon strödde jord på huvudet, rev sönder sin fotsida dräkt, lade händerna på huvudet och gick där högljutt klagande.
20. Då sade hennes bror Absalom: »Har Amnon varit tillsammans med dig, syster? Han är ju din bror, så tig om detta och lägg det inte på sinnet.« Så bodde Tamar ensam och övergiven hos sin bror Absalom.
21. När kung David hörde vad som hade hänt blev han mycket upprörd, men han var alltför fäst vid Amnon, sin förstfödde, för att vilja gå hårt fram mot honom.
22. Men Absalom sade inte ett enda ord till Amnon; han hatade Amnon för att han hade våldfört sig på hans syster Tamar.
23. Två år senare hade Absalom fårklippningsfest i Baal Hasor, nära Efraim, och då bjöd han in alla kungasönerna.
24. Absalom gick till kungen och sade: »Herre, jag skall ha fårklippning. Konungen och hans folk är välkomna till din tjänare.« —
25. »Nej, min son, vi skall inte komma allesammans och bli till besvär för dig«, svarade kungen. Och fastän Absalom försökte övertala honom ville David inte komma utan sade farväl till honom.
26. Då sade Absalom: »Om inte du vill, så låt åtminstone min bror Amnon komma.« — »Nej, varför det?« sade kungen,
27. men Absalom övertalade honom, och han fick ta med sig Amnon och alla de andra kungasönerna.Absalom ställde till med en fest värdig en konung.
28. Han befallde sina tjänare: »Var beredda när vinet har gjort Amnon upprymd och jag säger: Hugg ner honom! Då skall ni döda honom. Ni har ingenting att frukta, det är jag som ger befallningen. Visa nu ert mod!«
29. Tjänarna gjorde med Amnon som Absalom hade befallt. Då rusade alla kungasönerna upp och flydde på sina mulåsnor.
30. Medan de ännu var på väg nåddes David av ryktet att Absalom hade slagit ihjäl alla kungasönerna, att inte en enda hade överlevt.
31. Kungen steg upp och rev sönder sina kläder. Sedan kastade han sig till marken; omkring honom stod alla hans män med kläderna sönderrivna.