1. En tid därefter dog kungen av Ammon och efterträddes av sin son Hanun.
2. Då sade David: »Jag vill visa Hanun samma vänskap som hans far Nachash visade mig.« Han skickade därför några av sina män till Hanun för att beklaga faderns bortgång. Men då Davids män kom till Ammon
3. sade de ammonitiska furstarna till sin herre Hanun: »Du tror väl inte att det är för att hedra din far som David har skickat sändebud att beklaga sorgen? Nej, säkert är det för att spionera på staden och utforska den, så att han sedan kan förstöra den.«
4. Då grep Hanun Davids sändebud och lät raka av dem halva skägget och klippa av halva deras dräkt, upp till baken; sedan fick de gå.
5. När David hörde om detta skickade han folk att möta dem, eftersom de hade blivit så grovt skymfade, och lät hälsa: »Stanna i Jeriko och kom inte tillbaka förrän skägget har växt ut på er igen!«
6. Ammoniterna förstod att de hade dragit över sig Davids hat. De sände därför bud och lejde 20 000 fotsoldater från de arameiska rikena Bet-Rechov och Sova, 1 000 man av kungen av Maaka och 12 000 man från Tov.
7. När David fick reda på detta sände han ut Joav med hela hären, alla kämparna.
8. Ammoniterna ordnade sig till strid vid stadsporten, medan arameerna från Sova och Rechov, från Tov och Maaka stod för sig ute på öppna fältet.
9. Då Joav märkte att han hade fiender både framför sig och i ryggen valde han ut de bästa krigarna i Israel och ställde upp dem mot arameerna.
10. Resten av hären anförtrodde han åt sin bror Avishaj, som ställde upp dem mot ammoniterna.