7. Han vände sig om, och när han fick se mig ropade han på mig, och jag svarade.
8. Han frågade vem jag var, och jag sade att jag var amalekit.
9. ’Kom hit och ge mig nådastöten’, sade han. ’Ännu är jag vid liv, men jag känner redan dödsfrossan.’
10. Då gick jag fram och gav honom nådastöten, för jag förstod att han inte skulle överleva. Jag tog diademet från hans huvud och en ring som han hade om armen, och dem lämnar jag nu till dig, herre.«
11. Då grep David tag i sina kläder och rev sönder dem, och detsamma gjorde alla omkring honom.
12. De klagade och grät och fastade till kvällen i sorg över Saul och hans son Jonatan och över Herrens folk Israel, över alla dem som fallit i striden.
13. »Varifrån är du?« frågade David mannen som hade berättat. Han svarade att han var son till en amalekitisk invandrare.
14. »Hur vågade du lyfta din hand och förgöra Herrens smorde?« frågade David.