9. Sotet skall falla som damm över hela Egypten och variga bölder skall slå upp på människor och boskap i hela landet.«
10. Då tog de sot från smältugnen och gick till farao, och Mose kastade upp sotet i luften och variga bölder slog upp på människor och boskap.
11. Siarprästerna kunde inte stiga fram inför Mose, eftersom de hade drabbats av bölder liksom alla andra egypter.
12. Men Herren gjorde farao hård och obeveklig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt till Mose.
13. Herren sade till Mose: »Gå i morgon bitti till farao och säg: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig.
14. Denna gång skall jag låta mina plågor drabba dig själv och dina hovmän och ditt folk, och då skall du inse att ingen på jorden är som jag.
15. Jag kunde redan nu ha lyft min hand och slagit dig och ditt folk med pest, och du hade blivit utplånad från jorden.
16. Men jag har skonat dig för att visa dig min makt och för att mitt namn skall bli känt över hela jorden.
17. Om du fortsätter att hindra mitt folk och inte släpper dem,
18. skall jag i morgon sända en hagelstorm, värre än någon som drabbat Egypten från den dag det grundades till denna dag.
19. Låt därför ta in din boskap och allt vad du har ute på fälten. Alla som är kvar utomhus och inte har kommit under tak, både människor och djur, skall träffas av haglet och dö.«
20. De av faraos män som tog Herrens ord på allvar förde sina slavar och sin boskap i säkerhet inomhus.
21. Men de som inte brydde sig om vad Herren hade sagt lät slavar och boskap bli kvar ute på fälten.