32. men vetet och emmern, som mognar senare, blev inte förstörda.
33. Mose lämnade farao och gick ut ur staden och lyfte sina händer i bön till Herren. Då slutade det att åska och hagla, och hällregnet upphörde.
34. Men när farao såg att regnet och haglet och åskan var över framhärdade han i sin synd och gjorde sig hård, både han och hans hovmän.
35. Farao var obeveklig: han släppte inte israeliterna, alldeles som Herren hade sagt genom Mose.