2. Om du vägrar och fortsätter att hålla dem kvar
3. skall Herren låta en svår pest drabba din boskap på fälten: hästar, åsnor, kameler, kor och får.
4. Men Herren skall göra skillnad på Israels boskap och Egyptens; inget av israeliternas djur skall dö.
5. Herren har fastställt tiden och sagt att han i morgon skall låta detta ske i landet.«
6. Nästa dag gjorde Herren som han hade sagt: all boskap dog för egypterna, men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur.
7. När farao hörde efter fick han veta att inte ett enda av israeliternas djur hade dött. Men farao var omedgörlig och släppte inte folket.
8. Herren sade till Mose och Aron: »Ni skall ta händerna fulla med sot från en smältugn, och Mose skall kasta upp det i luften mitt framför farao.
9. Sotet skall falla som damm över hela Egypten och variga bölder skall slå upp på människor och boskap i hela landet.«
10. Då tog de sot från smältugnen och gick till farao, och Mose kastade upp sotet i luften och variga bölder slog upp på människor och boskap.
11. Siarprästerna kunde inte stiga fram inför Mose, eftersom de hade drabbats av bölder liksom alla andra egypter.
12. Men Herren gjorde farao hård och obeveklig: han lyssnade inte till Mose och Aron, alldeles som Herren hade sagt till Mose.
13. Herren sade till Mose: »Gå i morgon bitti till farao och säg: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk så att de kan frambära offer åt mig.
14. Denna gång skall jag låta mina plågor drabba dig själv och dina hovmän och ditt folk, och då skall du inse att ingen på jorden är som jag.
15. Jag kunde redan nu ha lyft min hand och slagit dig och ditt folk med pest, och du hade blivit utplånad från jorden.