14. Denna gång skall jag låta mina plågor drabba dig själv och dina hovmän och ditt folk, och då skall du inse att ingen på jorden är som jag.
15. Jag kunde redan nu ha lyft min hand och slagit dig och ditt folk med pest, och du hade blivit utplånad från jorden.
16. Men jag har skonat dig för att visa dig min makt och för att mitt namn skall bli känt över hela jorden.
17. Om du fortsätter att hindra mitt folk och inte släpper dem,
18. skall jag i morgon sända en hagelstorm, värre än någon som drabbat Egypten från den dag det grundades till denna dag.
19. Låt därför ta in din boskap och allt vad du har ute på fälten. Alla som är kvar utomhus och inte har kommit under tak, både människor och djur, skall träffas av haglet och dö.«
20. De av faraos män som tog Herrens ord på allvar förde sina slavar och sin boskap i säkerhet inomhus.
21. Men de som inte brydde sig om vad Herren hade sagt lät slavar och boskap bli kvar ute på fälten.
22. Då sade Herren till Mose: »Lyft handen mot skyn, så skall haglet falla över hela landet, på människor och djur och allt som växer i Egypten.«
23. Och Mose lyfte sin stav mot skyn, och Herren sände åska och hagel, och blixtar slog ner i marken. Så lät Herren hagel regna över Egypten.
24. Det haglade, och blixtar flammade mitt i hagelskurarna — ett så våldsamt oväder hade inte drabbat Egypten så länge människor funnits där.
25. Överallt i landet slog haglet ner allt som fanns utomhus, både människor och djur; det slog ner alla växter ute på fälten och förstörde alla träd.
26. Men i Goshen, där israeliterna bodde, kom det inte något hagel.
27. Farao kallade till sig Mose och Aron och sade till dem: »Den här gången erkänner jag min skuld. Det är Herren som har rätt, och jag och mitt folk har orätt.
28. Be för oss till Herren; nu har vi fått nog av hans åska och hagel. Jag låter er gå. Ni behöver inte bli kvar här längre.«
29. Mose svarade: »När jag kommer ut ur staden skall jag lyfta mina händer i bön till Herren. Åskan skall tystna och haglet sluta. Då skall du inse att jorden tillhör Herren.
30. Jag vet att du och dina hovmän ännu inte fruktar Herren Gud.«
31. Det var lin och korn som slogs ner, eftersom kornet hade gått i ax och linet stod i knopp,
32. men vetet och emmern, som mognar senare, blev inte förstörda.
33. Mose lämnade farao och gick ut ur staden och lyfte sina händer i bön till Herren. Då slutade det att åska och hagla, och hällregnet upphörde.