4. Jag upprättade också ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaan, det land där de bodde som främlingar.
5. Nu har jag hört israeliternas jämmer över att egypterna har gjort dem till slavar, och jag har tänkt på mitt förbund.
6. Säg därför till israeliterna: Jag är Herren, och jag skall föra er bort från tvångsarbetet hos egypterna och rädda er ur slaveriet hos dem. Jag skall lyfta min arm till väldiga straffdomar för att befria er.
7. Jag skall göra er till mitt folk och jag skall vara er Gud, och ni skall inse att jag är Herren, er Gud, som för er bort från tvångsarbetet hos egypterna.
8. Jag skall leda er till det land som jag svor att ge åt Abraham, Isak och Jakob: jag skall ge det åt er till arv och egendom. Jag är Herren.«
9. Allt detta framförde Mose till israeliterna, men tyngda av sitt hårda arbete orkade de inte lyssna.
10. Herren talade till Mose:
11. »Gå till farao, kungen av Egypten, och säg att han skall låta israeliterna lämna landet.«
12. Men Mose vädjade till Herren: »När inte israeliterna lyssnar till mig, varför skulle då farao lyssna — och jag har ju svårt för att tala.«
13. Så talade Herren till Mose och Aron, och han sände dem till israeliterna och till farao, kungen av Egypten, med uppdrag att föra israeliterna ut ur Egypten.
14. Dessa var överhuvuden var och en för sin släkt. Sönerna till Ruben, Israels förstfödde: Henok och Pallu, Hesron och Karmi; detta var de rubenitiska familjerna.