1. Därefter gick Mose och Aron till farao och sade: »Så säger Herren, Israels Gud: Släpp mitt folk så att de kan fira högtid i öknen till min ära.«
2. Farao svarade: »Vem är Herren? Skulle jag släppa Israel därför att han befaller det? Jag känner inte Herren, och Israel tänker jag inte släppa.«
3. De svarade: »Hebreernas Gud har visat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsmarscher ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud. Annars kommer han över oss med pest eller svärd.«
4. Men kungen av Egypten sade till dem: »Mose och Aron, varför vill ni hålla folket borta från arbetet? Tillbaka till era dagsverken!«
5. Och han fortsatte: »De är redan fler än landets egen befolkning, och ni vill att de skall slippa arbeta!«
6. Samma dag gav farao order till fogdarna och förmännen
7. att inte längre dela ut halm till israeliterna när de skulle slå tegel. »De får själva skaffa halm«, sade han,
8. »men ni skall kräva samma mängd tegel av dem som förut, utan någon minskning. De är lata, det är därför som de väsnas om att gå och offra till sin gud.
9. Man måste hålla dem i hårt arbete, så att de är sysselsatta och inte får tid till några dumheter.«
10. Fogdarna och förmännen gick ut till folket och sade: »Farao har bestämt att ni inte längre skall få någon halm.
11. Halmen får ni skaffa bäst ni kan, men någon minskning av ert beting blir det inte.«