5. Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker, skall han ge ersättning med det bästa från sin egen åker och vingård.
6. Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och förstör kärvar eller växande gröda eller ett helt fält, då skall den som vållat branden ge full ersättning.
7. Om någon lämnar pengar eller gods i förvar hos en annan och detta sedan blir stulet ur huset, skall tjuven, om han avslöjas, lämna dubbel ersättning.
8. Avslöjas inte tjuven, skall husets ägare föras fram inför Gud för att försäkra att han inte har tagit den andres egendom.
9. Så snart det är fråga om tillgrepp, det må gälla en oxe, en åsna, ett får, ett klädesplagg eller något annat som har försvunnit, och någon påstår sig känna igen sin egendom, skall tvisten mellan de två komma inför Gud. Den som Gud förklarar skyldig skall ersätta den andre dubbelt.
10. Om någon lämnar en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur i förvar hos en annan och djuret dör eller skadas eller rövas bort utan att någon ser det,
11. skall den som hade hand om djuret svära inför Herren att han inte har tagit den andres egendom, och det skall avgöra saken mellan dem. Ägaren skall godta eden, och ingen ersättning skall ges.
12. Men om djuret har stulits från honom, skall han ersätta ägaren.
13. Om det har rivits av vilddjur, skall kroppen företes som bevis; ett ihjälrivet djur behöver inte ersättas.
14. Om någon lånar ett djur av en annan och det skadas eller dör i ägarens frånvaro, skall han ge full ersättning.
15. Var ägaren närvarande, behöver ingen ersättning ges. Var djuret hyrt, har ägaren rätt till hyran.
16. Om någon förför en flicka som inte är trolovad och ligger med henne, skall han betala brudpriset och ta henne till hustru.