4. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.
5. Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den.
6. När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: »Det är nog ett av de hebreiska barnen.«
7. Då sade pojkens syster till faraos dotter: »Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?« —
8. »Ja, gör det«, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor,
9. och faraos dotter sade till henne: »Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.« Kvinnan tog då pojken och ammade honom.
10. När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. »Jag har ju dragit upp honom ur vattnet«, sade hon.
11. När Mose hade blivit vuxen gick han en dag ut till sina landsmän och såg deras tunga arbete. Då fick han se hur en hebreisk man, en av hans egna landsmän, blev ihjälslagen av en egypter.
12. Mose tittade sig omkring, och då han inte såg någon slog han ihjäl egyptern och gömde honom i sanden.
13. När han gick ut nästa dag såg han två hebreer som slogs med varandra. Då sade han till angriparen: »Varför slår du din landsman?«
14. Mannen svarade: »Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern?« Mose blev rädd och tänkte: »Då har det alltså blivit känt!«
15. När farao fick höra vad Mose hade gjort ville han få honom dödad. Men Mose flydde undan farao och slog sig ner i midjaniternas land. Där höll han till vid en brunn.