12. Mose tittade sig omkring, och då han inte såg någon slog han ihjäl egyptern och gömde honom i sanden.
13. När han gick ut nästa dag såg han två hebreer som slogs med varandra. Då sade han till angriparen: »Varför slår du din landsman?«
14. Mannen svarade: »Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern?« Mose blev rädd och tänkte: »Då har det alltså blivit känt!«
15. När farao fick höra vad Mose hade gjort ville han få honom dödad. Men Mose flydde undan farao och slog sig ner i midjaniternas land. Där höll han till vid en brunn.
16. Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och öste upp vatten och fyllde hoarna för att vattna fåren åt sin far.
17. Men några herdar kom och körde bort dem. Då ingrep Mose och hjälpte dem, och sedan vattnade han deras får.
18. När de kom hem till sin far Reguel frågade han: »Varför är ni hemma så tidigt?«
19. De svarade: »En egypter hjälpte oss mot herdarna; han öste till och med upp åt oss och vattnade fåren.« —
20. »Var är han nu?« frågade fadern. »Varför tog ni inte med honom? Säg till honom att han kommer och äter med oss!«
21. Och Mose beslöt sig för att stanna hos prästen. Han fick dennes dotter Sippora till hustru,
22. och hon födde en son. Mose gav honom namnet Gershom, »ty«, sade han, »jag är en främling i detta land«.
23. Åren gick och kungen av Egypten dog, och israeliterna suckade under sin träldom. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud.
24. När Gud hörde deras jämmer tänkte han på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob
25. och tog sig an israeliterna och gav sig till känna för dem.