3. och hennes två söner. Den ene hade fått namnet Gershom, »ty«, sade Mose, »jag är en främling i detta land«.
4. Den andre hade han gett namnet Elieser, »ty«, sade han, »min faders Gud kom mig till hjälp och räddade mig undan faraos svärd«.
5. Så kom Jetro till Mose med hans söner och hans hustru, där han hade slagit läger i öknen vid Guds berg.
6. Mose fick bud om att hans svärfar var på väg med hans hustru och de båda sönerna.
7. Då gick Mose ut och mötte honom, föll ner för honom och kysste honom. När de hade hälsat varandra gick de in i tältet.
8. Mose berättade för sin svärfar om allt som Herren hade gjort mot farao och mot Egypten för Israels skull, om alla svårigheter som hade mött dem på vägen och hur Herren hade räddat dem.
9. Och Jetro gladde sig över allt gott som Herren hade gjort mot Israel, att han hade räddat dem undan egypterna.
10. Han sade: »Lovad vare Herren, som har räddat er ur egypternas och faraos våld, Herren, som har räddat folket undan egypternas förtryck!
11. Nu vet jag att Herren är större än alla andra gudar, ty därför att de handlade övermodigt mot dem …«
12. Och Jetro, Moses svärfar, förde fram brännoffer och slaktoffer åt Gud, och Aron och alla Israels äldste kom och deltog med honom i måltiden inför Gud.
13. Nästa dag satte sig Mose för att skipa rätt bland folket, och folket stod omkring honom från morgonen ända till kvällen.
14. När svärfadern såg hur mycket Mose hade att uträtta sade han: »Måste du göra allt detta för folket? Varför skall du ensam sitta här med allt folket omkring dig från morgon till kväll?« —
15. »Folket kommer ju till mig för att fråga Gud«, svarade Mose.
16. »När de har någon tvist kommer de till mig, och jag skipar rätt mellan dem och lär dem Guds bud och lagar.«
17. Hans svärfar sade: »Det här har du inte ordnat bra.
18. Du tröttar ut både dig själv och allt folket som står här. Arbetet blir för tungt för dig, du kan inte göra det ensam.
19. Nu skall du lyssna på mitt råd, då skall Gud vara med dig. Själv kan du vara folkets talesman inför Gud och lägga fram deras ärenden inför honom,
20. och du skall inskärpa buden och lagarna hos dem och lära dem vilken väg de skall gå och hur de bör handla.
21. Men du skall utse några bland folket, dugande och gudfruktiga män, pålitliga och redbara, och sätta dem att leda grupper på tusen eller hundra eller femtio eller tio.
22. De skall alltid skipa rätt bland folket; alla viktiga fall får de hänskjuta till dig, men i de enklare målen kan de själva döma. Så kan du lätta din börda och låta dem bära den tillsammans med dig.