25. Och Mose sade: »Ät det i dag! I dag är det Herrens sabbat, i dag hittar ni ingenting på marken.
26. Sex dagar kan ni samla det, men den sjunde dagen är det sabbat; då finns där ingenting.«
27. Ändå gick några bland folket ut den sjunde dagen för att samla, men de fann inte någonting.
28. Då sade Herren till Mose: »Hur länge skall ni vägra att hålla mina bud och befallningar?
29. Tänk på att det är Herren som har gett er sabbaten — därför ger han er den sjätte dagen mat för två dagar. Alla skall hålla sig i stillhet och ingen får gå hemifrån på den sjunde dagen.«
30. Sedan höll folket sabbatsvila den sjunde dagen.
31. Israeliterna kallade brödet för manna. Det liknade korianderfrö; det var vitt och smakade som honungskaka.
32. Mose sade: »Herren har gett denna befallning. Spara en omer av detta genom alla släktled, så att era efterkommande får se det bröd som jag gav er att äta i öknen, när jag förde er ut ur Egypten.«
33. Och Mose sade till Aron: »Tag ett kärl och lägg en omer manna i det, ställ det inför Herren och spara det genom alla släktled.«
34. Aron gjorde som Herren hade befallt Mose: han ställde kärlet framför förbundstecknet.
35. Israeliterna åt manna i fyrtio år tills de kom till bebott land; de åt manna tills de nådde gränsen till Kanaan.
36. En omer är en tiondels efa.