10. När Aron talade till Israels menighet vände de sig mot öknen, och då visade sig Herrens härlighet i molnet.
11. Herren talade till Mose:
12. »Jag har hört israeliternas knot. Säg till dem: Mellan skymning och mörker skall ni få kött att äta, och i morgon bitti skall ni få så mycket bröd ni behöver. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud.«
13. Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret, och på morgonen låg det dagg runt omkring lägret.
14. När daggen hade torkat låg det ute i öknen något tunt och frasigt, tunt som rimfrost på marken.
15. Och när israeliterna såg det frågade de varandra: »Vad är det här?« eftersom de inte visste vad det var. Mose sade till dem: »Det är den mat som Herren ger er att äta.
16. Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga. Varje husfar skall hämta till dem han har i sitt tält.«
17. Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre.
18. När de sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för litet, alla hade fått vad de behövde.