34. Så tog israeliterna degen, innan man hunnit syra den, svepte sina mantlar om baktrågen och bar dem på axeln.
35. De hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om föremål av silver och guld och om kläder.
36. Och Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte av egypterna.
37. Israeliterna bröt upp från Ramses mot Suckot, ungefär 600 000 män till fots, förutom kvinnor och barn.
38. En mängd löst folk gick med dem, och därtill väldiga hjordar av får och kor.
39. Av degen som de hade med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. De hade inte hunnit syra degen, eftersom de drevs ut ur landet så hastigt att de inte kunde vänta, och inte heller hann de göra i ordning någon proviant.
40. Israeliterna hade bott i Egypten i 430 år.
41. Just denna dag, då 430 år hade gått, drog alla Herrens härar ut ur Egypten.
42. Det var den natt då Herren vakade för att föra dem ut ur Egypten. Den natten är Herrens, den natten skall alla israeliter vaka, släkte efter släkte.
43. Herren sade till Mose och Aron: »Detta är stadgan för påskoffret: Ingen utlänning skall äta av det,
44. men en slav som har köpts för pengar får äta av det, om han först har blivit omskuren.
45. Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av det.
46. Allt skall ätas i ett och samma hus; inget av köttet får föras ut ur huset och inget ben får krossas.
47. Hela Israels menighet skall göra så.
48. Om någon invandrare som bor hos dig vill fira påsk till Herrens ära måste alla manliga medlemmar av hans familj omskäras. Sedan kan han delta i högtiden, och då skall han räknas som en infödd. Men ingen oomskuren får äta av påskoffret.
49. Samma lag skall gälla för den infödde och för invandraren.«
50. Och alla israeliterna gjorde så; de gjorde allt vad Herren hade befallt Mose och Aron,
51. och samma dag förde Herren dem ut ur Egypten, ordnade i häravdelningar.